Hej!
Jag har bara varit medlem på CrossFit Medis sedan Augusti. Så min första tanke när jag fick frågan att skriva detta var “folk kommer tycka att jag inte har något att komma med, jag som är så ny”.
Men en sak som jag märkte redan min första vecka hos CrossFit Medis är att inte en enda medlem eller coach är där för att döma någon, och att alla inspirerar och peppar varandra. Stämningen jag känt hos CrossFit Medis från dag 1 är helt fantastisk. Därför ändrade jag mig samma sekund som jag fick den tanken. Så ja, här är min historia.
Jag har alltid varit en person som älskar träning och mår bäst av att träna regelbundet. Jag började träna både lite på gym och löpning redan som 15-åring med min mamma som också är en väldigt aktiv person.
Men innan jag började på Medis hade jag haft en ordentlig svacka under en längre tid vilket tyvärr hade lett till att jag inte mådde så bra och var konstant stressad och trött i kroppen.
För snart 3 år sen så skadade jag mig i samband med ett träningspass. Och för att göra en väldigt lång och jobbig historia kort så ledde den skadan till 2 operationer. Varav en som gick väldigt fel och innebar långa sjukskrivningar, nervskador och kronisk inflammation i flera muskler som pågick under ca 2 års tid.
Men framförallt, så ledde det till extremt dåligt mående med mycket ångest och svag kropp med mycket smärtor.
Att gå från att vara en stark, glad och aktiv människa till att när det var som värst inte ens kunna resa mig ur sängen själv, eller kunna gå ut ur mitt hem för en kort promenad pga de extrema smärtor jag hade dagligen var svårt att hantera.
För ett år sedan så trodde jag faktiskt aldrig att jag skulle kunna gå till ett gym igen, kunna springa eller överhuvudtaget gå en dag utan att ha ont. Just då fick jag så ont av att bara gå en powerwalk så att jag ofta fick vila i flera dagar efteråt.
Men mirakulöst nog började faktiskt smärtan avta tillslut och inflammationen började sakta försvinna efter många tablett-kurer och mycket vila.
I våras när jag tog min första riktiga löptur som var mer än bara en kort sträcka så grät jag av lycka medans jag sprang. Jag tror ni alla som älskar träning kan relatera till den sjuka endorfin-kicken jag fick då. Jag började träna lätt igen, och även om det var långt ifrån där jag en gång varit så kändes det väldigt bra. Men jag var osäker på hur jag skulle komma vidare och motivationen dog ganska snabbt pga rädslorna jag byggt upp sedan skadan.
Och det var då jag bestämde mig att våga prova Crossfit och kom i kontakt med en pt som blev min coach på Medis.
Jag berättade hela min historia för honom för jag kände att jag måste vara 100% ärlig för att kunna ge detta en ärlig chans.
Och han har varit helt magisk mot mig! Han har inte en enda gång fått mig att känna mig dålig, eller varken förminskat eller förstorat mina rädslor. Han har peppat mig och fått mig att våga ta i igen, och fått mig att sluta vara rädd för att skada mig en gång till som varit ett stort mentalt hinder för mig.
Min första vecka bad han mig göra EN armhävning, och jag minns att jag kollade på honom med skräck och känslan av att han bett mig springa ett Marathon. Men han peppade mig till att prova och det gick, och han “firade” SEGERN jag kände över att ha klarat en så liten sak vilket jag tycker är väldigt fint. Då han lika gärna kunnat fått mig att känna att jag BARA klarat en.
Att jag bara några veckor senare klarade av att göra “Diane”, förvisso på Yellow1, men det var helt enormt stort för mig. Jag vet att jag gick därifrån helt överlycklig.
För varje pass fick han mig att känna mig starkare och mer motiverad. Även om det satt långt inne i mig att vara så pass långt efter mot vad jag en gång varit, och jag stundtals var frustrerad, så hjälpte han mig att tackla den känslan utan att göra en grej av det. När jag gång på gång sa att jag aldrig skulle klara av vissa saker så sa han lättsamt att det är klart att jag kommer, att jag bara måste ge det lite tid. Vilket jag redan har bevisat för mig själv att det faktiskt stämmer!
Jag satte upp ett mål ganska så direkt att köra 5 gånger i veckan för att komma någonstans snabbare, även om jag visste att det var sjukt stort steg från nivån jag var på då.
Men nu har det gått 13 veckor, och WOW om jag vetat vilken utveckling jag skulle göra på den korta tiden hade jag aldrig trott mina ögon. Inte bara styrkemässigt, utan även mentalt. Jag är som en annan människa. Piggare, gladare, starkare.
Från att börja med inställningen till att jag aldrig ens skulle klara ett enda test, eller en gruppträning, till att nu ha som mål att hamna på Overall Level Blue kommande år.
Det kommer krävas mycket jobb då jag fortfarande kämpar med endel svagheter fysiskt och rädslor rent styrkemässigt. Och jag vet egentligen inte ens om det är ett rimligt mål, troligtvis inte, men det gör inget för min motivation och vilja har aldrig varit bättre! Och för första gången på länge känner jag att jag kan klara vad som helst.
Jag fokuserar på att försöka vara stolt och nöjd över de delarna jag är bra på istället för besviken över det jag inte klarar. Och det gör mig extremt taggad på denna resa jag påbörjat!
Jag vill tacka min pt från djupet av mitt hjärta, för att han fick mig att våga tro på mig själv igen, och fick mig att våga prova Crossfit som visat sig vara det roligaste jag någonsin gjort i träningsform. Och så vill jag tacka varenda en av coacherna och medlemmar på Medis för att ni alla är så fantastiska människor, som dagligen ger mig bra energi och får mig att känna mig stark. Och som inspirerar mig till att bli lika grym som ni alla är! Detta är det bästa jag någonsin gjort för mig själv.
// Amanda