I hela mitt vuxna liv har jag tränat, löpning framförallt vilket också ledde till att jag drog på mig en höftskada för några år sedan. Jag har alltid älskat löpningen och inte velat sluta så jag har sprungit, fått ont, haltat några veckor för att sedan göra detta om och om igen.En kväll insåg att jag måste hitta något jag klarar av att träna, jag behöver träningen, för mig är den avslappning. Jag googlade och hittade Crossfit Medis. Att jag skulle börja på Crossfit fanns egentligen inte min värld(där passar inte en gammal haltande tant på 45 in….) Sen fick jag ett sånt där ögonblick där jag ville utmana mig själv att göra något jag absolut inte kan tänka mig, och vips hade jag bokat ett möte med en coach på Crossfit Medis. Helt plötsligt hade jag därefter bokat ett paket på 6 veckor med gruppträning och 6 ggr pt. De första sex veckorna var roliga, utmanande, svåra, hemska, lätta, underbara, frustrerande… Jag hade svårt att göra allt det nya, jag förstod inte alltid vad man skulle göra, och det kändes som att jag aldrig skulle klara av tunga vikter och skivstänger. Coacherna är dock helt fantastiskt duktiga på att se och hjälpa till, så fort passen började så föll allt på plats. Att ha pt tillfällen med teknikgenomgång var av stor betydelse för att hamna på en bra nivå på gruppträningen och i mitt fall även för att se var min höft begränsade mig. Det har varit det bästa med passen, när jag har fått ont eller någon rörelse inte fungerar så har man alltid ett bra förslag från coacherna och kan anpassa träningen. Det bästa av allt är dessutom att det visade sig att crossfit människor är lika varierande som medlemmarna på alla gym, här bjuder man på sina bra och dåliga upplevelser, man stöttar och peppar varandra. Vissa dagar har gemenskapen varit det viktigaste för mig, inte träningen.
Efter att de första sex veckorna var slut så gick mitt medlemskap över i ett gruppträningsmedlemskap. Här valde jag mellan att sluta med crossfit (och ägna mig åt en löprunda var sjätte vecka) eller försöka utvecklas. Där och då bestämde jag mig för att jag tycker att crossfit ÄR roligt och jag vill utvecklas men jag behövde hjälp. Jag valde därför att fortsätta med Pt en gång i veckan. För mig har det varit avgörande för min utveckling, tack vare min pt har jag utvecklats enormt mycket på en kort tid. Jag har använt min Pt tid till att få hjälp att planera veckans gruppträningspass, vilken vikt jag ska ta, vilken nivå ska jag lägga mig på, behöver jag byta ut nån rörelse, hur ska jag jobba med tekniken på vissa rörelser. Ibland har jag tänkt att planeringen vi gjort är helt galen, det kommer jag aldrig att klara… men det är helt underbart när hon har rätt om min förmåga(även om det innebär att jag har fel). Om det inte har gått vägen så har jag ofta svaret på varför i min kost, sömn eller mående. Det bästa är att få känna att min utveckling gör henne lika glad som den gör mig, och att hon alltid förmedlar det. Utan pt hade jag troligtvis inte lagt på lika mycket vikter eller utmanat mig själv lika mycket som jag har gjort (och inte alls fått samma resultat). Efter 3 månader med min pt så har jag utmanat mig själv och lyft tyngre än mina 15 år på en gymkedja där den enda hanteln jag lyft är 2 kilos hanteln.
Efter två månader hade jag en goalreview med min då nya Pt, och jag bestämde mig för att ge crossfit 6 månader men min femte månad så hade jag en goalreview och insåg att jag ville komma längre. Helt plötsligt har jag gett mig själv höga mål som kommer bli tuffa att jobba med, men jag tänker försöka. Jag har också varit skeptisk till att dela med mig av mina bilder, men inser att de för mig innebär att jag kan förändras fortfarande (jag har tänkt att jag är lite för gammal för resultat), de påminner mig också om att det är jag som har gjort jobbet, jag har behövt en bra planering, push och pepp, men jobbet är mitt. Jag inser också att jag hela livet har hakat upp mig på kilon i siffror, jag är så glad att jag blev uppmuntrad att ta foton i början, bilderna säger mer än de 2.2 kilo som vågen visar.
Jag minns att jag tyckte det var läskigt och lite skrämmande att komma till Medis de första veckorna. Men jag är glad att jag vågade, de första veckorna var tuffa med allt nytt träningsmässigt för mig. Jag försöker verkligen att minnas hur bra alla tog emot mig när jag var ny och jag vet att det är en atmosfär som jag verkligen hoppas att jag för vidare när det kommer nya personer nu. Jag vet att de andra medlemmarna bidrar till att vi alla trivs så bra.
// Sara