“ Vem är jag att göra reklam för Crossfit Medis? Jag har ju inte gjort några särskilda framsteg, eller? Jag har inte gått ner flera kilo i fettmassa och ökat i muskelmassa. Jag har inte heller levlat upp min overall level avsevärt mycket ”
Det var det första jag tänkte när jag fick frågan om att berätta min historia.
Jag fick prestationsångest, som så många gånger förr.
Sen tänkte jag efter och kom fram till att jag visst gjort framsteg under mina 2,5 år här på Crossfit medis. Men min resa hit började flera år tidigare.
När Crossfit Medis nyligen öppnat, gick jag och en kompis (som är Crossfit-coach) igenom bofils båge och där stod ett gäng från ”funktionella” och tränade. Alla var så vältränade. Min kompis sa ”det är Här jag tycker jag att du borde börja träna”. Varpå jag svarar ”men alla är ju så vältränade” (jag var själv då rätt smal men hade ingen vidare muskelmassa). Min kompis svarar: ”jo, men jag kan ju gissa att de flesta inte såg ut så när de började”.
Jag vågade inte riktigt börja träna Crossfit på grund av att jag inte var vältränad. Jag började följa Crossfit Medis på sociala medier något år senare. ”Är du inte bäst är det ingen idé att hålla på” – något min inre röst ofta säger till mig
när det gäller träning och andra saker i livet. Jag har alltid varit en högpresterande person som sätter höga krav på mig själv och haft svårt att börja med något nytt om jag inte innan tror att jag kan bli/vara väldigt bra på det. Det gäller allt – träning, skola, jobb med mera.
När jag var barn höll jag på med många olika sporter. Jag tränade så länge jag var bland de bästa tills jag inte var det längre. Och vad gjorde jag då? Jo jag slutade. Den inre rösten påminde mig direkt ” Är du inte bäst är det ingen idé att hålla på”.
Träning har alltid varit viktigt för mig. Som barn tränade och tävlade jag i flera olika sporter som jag tidigare nämnt. När jag blev vuxen har jag mestadels tränat på gym och gruppträningspass. Gick på boxning ett tag men det var svårt att få till så mycket träning som jag önskade som ensamstående mamma.
Åren innan jag började på Medis hade fysiska och psykiska skador avlöpt varandra, bland annat: PTSD, depression, utmattning, sömnproblem, hälsporre, ryggskott och kronisk inflammation i höger höftled. Alla olika sjukdomar och medicinering resulterade i kraftig viktökning. Idag väger jag mer än jag gjorde som höggravid.
Skadorna har gjort att jag ibland inte kunnat träna annat än rehabträning. Jag har tidigare förknippat rehabträning med lugn träning där jag inte har möjlighet att ta ut mig ordentligt, och jag älskar känslan av att bli helt slutkörd efter ett pass.
Det har gjort att jag tidigare år inte varit så flitig med min rehabträning. Jag har istället direkt när jag fått klartecken från sjukvården att träna gått tillbaka till gymmet och kört på precis som jag gjorde innan jag blev skadad. Ja, jag vet. Ett rookie-mistake.
Men det var svårt för mig som har lite tålamod och höga krav på mig själv att inte göra så. Det ledde till nya skador och så fortsatte det. Eftersom jag ofta tränade själv på opersonliga gym hade jag inget annat än min egna förväntningar på mig själv och min egen kunskap om träning att luta mig på. Jag funderade på att anlita PT där jag tränade men hade varken råd eller lust till det. Då jag upplevde en elitistisk atmosfär.
Jag hade en online PT under en period. Till en början gick det bra. Jag åt enligt kostschema och tränade efter ett schema. Sen kraschade min mage som så många gånger förr och jag blev inlagd på sjukhus. Jag skrev till min online PT att jag inte kunde lämna min veckorapport för träningen då jag var inlagd på sjukhus. Svaret jag fick var: ”det hindrar inte att du fortsätter äta enligt kostschemat”. Jag blev arg när jag fick det svaret. Jag låg i en sjukhussäng med dropp och kände mig allmänt värdelös.Min kropp klarar inte ens att äta enligt ett kostschema. Jag avslutade kontakten med min online PT, det kanske var dumt men det var det jag gjorde iaf.
När jag var åter på banan så fortsatte jag gymma igen. Körde samma program som min online PT givit mig, men jag hade ju ingen som såg när jag utförde övningarna. Så mycket som jag gjorde då har jag lärt in fel.
Sen jag började på Medis har jag sakta men säkert fått hjälp med att lära mig rätt av de fantastiska coacher som finns där. Varje pass på Medis lär jag mig något nytt.
Eftersom inflammationen i min höftled är kronisk så har jag ju den fortfarande att tänka på men sen jag började på Medis påverkar den inte mig lika mycket. Jag är ingen hejare på anatomi, men jag har förstått det som att inflammationen gör att det bildas massa vätska i leden, och att vätskan resulterar i mindre utrymme för leden att röra sig på. När utrymmet minskar ökar smärtan.
Innan jag började på Crossfit medis gick jag regelbundet till en ortoped och tömde höftleden på vätska och fick kortison injektioner i leden.
Senast jag var hos min ortoped och ”tömde” min höftled var två dagar innan jag hade mitt första möte på Crossfit Medis. (Det var alltså 2,5 år sedan) – Jag fick klartecken från min ortoped att träna mer än rehabövningar.
Jag bokade mitt ”No Sweat Intro” samma dag och två dagar senare var jag där för första gången. På mitt ”No sweat intro” sa jag att jag hade två mål: träna utan smärta och att kunna göra frivändningar med skivstång. Kunde inte crossfitska då, idag skulle jag ju säga cleans såklart! 😉
Jag började ganska direkt på ”Ditt nya jag”. Min rörlighet i höften var begränsad och mitt flås likaså men det gjorde inget. Från att alltid tidigare haft en fågel på min axel som viskat ”Är du inte bäst är det ingen idé att hålla på” till att jag faktiskt tränade något som jag inte är bäst på. Jag kände mig direkt välkomnad på Medis. Alla coacher och de på ”Ditt nya jag” var så snälla och trevliga och vi hade roligt tillsammans och bjöd på oss själva. Jag lärde mig att göra medball cleans, ett delmål nått. Jag hade min första GoalReview och kunde konstatera att jag nått ett av mina mål: att träna utan smärta det
andra målet var då inte uppnått. Gick över från “Ditt Nya Jag” -programmet till grupptränings-pass och hade en PT för att öva på mina cleans. Jag skulle minsann greja det. Jag visste att jag hade styrkan men det var tekniken det failade på. Jag fick hemläxor och gick på workshops. Idag kan jag göra en clean/frivändning, jag kan till och med göra flera. Sen kan tekniken alltid bli bättre men skillnaden från innan jag började på Medis är att jag nu känner i kroppen när jag gör fel och kan justera det. Det hade inte gått utan alla fantastiska coacher där.
Jag har GoalReviews. Men jag hatar att ställa mig på vågen och sedan se resultatet, blir inte särskilt motiverad av det, då vågen inte ändrar sig så mycket. Det som däremot motiverar mig är de mål vi skriver ner. Nu när jag har gått igenom mina mål och delmål så ser jag ju att jag gjort framsteg. Jag har betat av mål efter mål med hjälp av coacherna. Jag har inte levlat upp avsevärt men jag har inte heller jobbat med mina svagheter utan fokuserat på områden där jag redan har styrkan.
Jag skadade ryggen för ett par månader sen och precis innan skadan tyckte jag det gick bra med träningen. Jag hade börjat öva på mina svagheter och mina styrkor sköt i höjden.
Jag blev så extremt ledsen när jag skadade mig, och känslan av att vara värdelös kom tillbaka. Jag såg framför mig månader av tråkig rehabträning. Började gå till en medlem på Medis som är naprapat och han sa till mig att jag visst kan träna men att det är vissa saker jag inte kan utföra under en period.
Så nu har flera månader gått och jag har tränat pass precis som vanligt, ofta har jag gjort helt andra saker än de andra på passen, men jag har fått vara med. Tack vare att coacherna har hittat på andra saker för mig att göra. Min skada i ryggen har också gjort att jag blivit tvungen att öva på mina svagheter som är styrkan i överkroppen. Under dessa månader har jag fått en starkare överkropp, blivit en hejare på assault bike och fått öva mitt tålamod. Jag har börjat med enskild PT igen för att öva på mina svagheter och går även en liten PT-grupp. Jag vill tacka er coacher och medlemmar för att jag kunnat gå på pass och för all er pepp och omtanke. Jag hade inte klarat det utan er! Jag har även insett att det är dags för mig att ta tag i mina svagheter. För visst! Jag har ett nytt mål och det är att få en ny overall level, och om jag övar på mina svagheter så kommer det att ske med er hjälp!
Sedan jag började på Crossfit Medis har jag:
* INTE behövt tömma min höftled på vätska. Smärtan är betydligt mindre dvs jag kan träna utan smärta
* Slutat medicinera dagligen
* Lärt mig göra cleans
* Lärt mig göra push ups
* Förstått att rehabträning kan innehålla både flås och styrka
* Vågat göra något som jag inte är bäst på sedan innan
* Deltagit i två Crossfit- tävlingar
* Varit med på Crossfit open
* Lärt mig prata Crossfitska
* Fått flera nya vänner
Crossfit medis och Sickla är mina happy places. Höjdpunkten på dagen är att vara där. Jag har alltid känt mig välkommen. Jag har gråtit, skrattat och kramats med er medlemmar och coacher. Jag älskar att vara på CrossFit Medis och Sickla! Under mina år här har jag lärt mig så mycket om träning och om mig själv.
Självklart har det genom åren funnits motgångar och stunder när jag känt mig mindre motiverad men då har jag alltid känt mig uppfångad av någon. Ni är min extended family!
Tack för att ni finns!